sorry if you're not suecophonic... this was a comment by me to Soulfighters blog
---
one: du skriver fortfarande så bra så man blir lite svag
two: visst är det så. man ser, en bit fram på stigen, hur man kommer att traska in i en betongvägg. det är inte ens särskilt övertygande målat, färgen flagnar, och himlen har inte rätt blåfärg. men stannar man? nej. saktar man ens ner på sin naiva promenad? nej, man ler bara och letar frånvarande efter plåster i fickan. för vem vet? kanske är det inte målat på betong.. kanske är det målat på japanskt papper, och man kommer att ramla rakt in i ett en kärlek man inte ens visste fanns.
tre: det svåra med att släppa taget. man kan bli hur lycklig som helst, i en föreställd framtid, med någon man (tydligen) egentligen inte känner så väl som man tror. och det är den drömmen som är så bitterljuv att gå och lägga sig med. som smakar så gott på kvällen. men som gör det så svårt att resa sig ur värmen på morgonen. att öppna ögonen i mörkret.
