That wasn't there yesterday/Det där var inte där igår

First troubled then blushing.
She frowns at my piercing.
At my tattoo.
At the scar next to my eye where a dog bit me.
Every time she makes a little declaration.
The only possible explanation.
”That wasn’t there yesterday”.

How slowly you reach out
to touch someone
is what differs friendship
from something else
My left hand finds a birthmark,
right below her right nipple.
I smile.
”That wasn’t there yesterday”.

What you do not remember didn’t exist.
What didn’t happend can’t be explained.
The time you can look at someones mouth
is what differs friendship
from something else.
The deep crimson shade of hung over lips.
That wasn’t there yesterday.

That look in here eye.
That wasn’t there yesterday.

----------<<<<<>>>>>>---------

Först bekymrad och sedan rodnande.
Hon rynkar pannan mot min piercing.
Mot min tatuering.
Mot ett ärr vid mitt öga där en hund bitit mig.
Varje gång uttalar hon en liten deklaration.
Den enda tänkbara förklaringen.
”Det där var inte där igår”.

Hur långsamt man sträcker fram handen för att röra vid nån
är vad som skiljer vänskap
från någonting annat.
Min vänstra hand hittar ett födelsemärke,
strax under hennes högra bröstvårta.
Jag ler.
”Det där var inte där igår”.

Det man inte minns fanns inte.
Det som inte hänt går inte att förklara.
Tiden man får titta på någons mun
är vad som skiljer vänskap
från någonting annat.
Den djupröda tonen från bakfulla läppar.
Det där var inte där igår.

Sättet hon tittar på mig på.
Det där var inte där igår.